KCSH

Kunskapscentrum för sexualitet och hälsa

Stockholms läns landsting

Marias vision är jämlik vård för ungdomar

2018-09-26

Det ska inte spela någon roll var man bor – samma vård ska erbjudas alla ungdomar i länet. Nu ska ungdomsmottagningarna i Stockholm få gemensamma riktlinjer och tydligare samordning.

2018 tar Stockholms läns landsting och länets 26 kommuner ett samlat grepp för att skapa en gemensam grundstruktur och samordning för alla länets ungdomsmottagningar. I slutet av mars i år anställdes Maria Ahlsdotter som projektledare för att göra verklighet av de prioriterade punkter i Stockholms läns landstings handlingsplan för psykisk hälsa för barn och unga som gäller ungdomsmottagningarnas arbete.

Idag ser förutsättningarna för länets ungdomsmottagningar väldigt olika ut, bland annat beroende på i vilken kommun de ligger, hur många ungdomar som bor i området och på hur personalgruppen är sammansatt. Många mottagningar styrs dessutom av två huvudmän, med barnmorskor och läkare anställda av landstinget och kuratorer av kommunen – en konstruktion som kan skapa svårigheter såväl på beslutsnivå som i det vardagliga arbetet. Resultatet blir att tillgängligheten för besökarna skiftar – mellan enskilda ungdomsmottagningar och i olika områden. Det kan gälla hur ofta och hur länge mottagningen har öppet, tillgång till drop-in-tider, regler för vem som får besöka mottagningen – bara ungdomar boende i närområdet eller vem som så önskar, hur många kuratorsbesök man får göra.

- Det blir ingen jämlik vård, helt enkelt, konstaterar Maria Ahlsdotter.

Med hjälp av det statliga bidraget till kommuner och landsting för satsningar på psykisk hälsa, satsar därför Stockholm under det kommande året på att skapa mer jämlika förutsättningar för länets ungdomar.

Ungdomsmottagningarna i Stockholms län är en verksamhet som har växt fram organiskt under lång tid, ofta tack vare eldsjälar med starkt patos för att ungdomar ska ha någonstans att vända sig i frågor som rör deras sexuella och reproduktiva hälsa, och även kunna få stöd kring sitt psykosociala mående. En baksida av detta är att en allt för personberoende verksamhet blir sårbar. Ett mål för Maria Ahlsdotters arbete är därför att hitta lösningar som är långsiktiga och hållbara.

Uppgiften har till en början varit att zooma ut och skaffa en överblick över det lapptäcke av de verksamheter, huvudmän, riktlinjer och organisationsformer ungdomsmottagningarna i Stockholms län idag utgör. Ett detektivarbete som inneburit grävande bland dokument och en rad intervjuer och möten med företrädare för verksamheter på olika nivåer. Bara landstingsorganisationen i Stockholm i sig är något av en vildvuxen djungel när det kommer till att förstå vem som gör vad och har beslutsmandat på olika nivåer. Flera års erfarenhet av att ha arbetat inom olika delar av landstinget hjälper, tycker Maria Ahlsdotter som tidigare har arbetat som kurator på BUP:s konsultenhet, som jämställdhets- och jämlikhetsstrateg inom landstingsstyrelsens förvaltning och på hälso- och sjukvårdsförvaltningen, bland annat med att utveckla och driva hbtq-diplomeringsverksamheten för primärvården.

- Jag har vid det här laget blivit en ganska rutinerad byråkrat. Det tar enormt lång tid att fatta den här organisationen, och helt och hållet kanske man aldrig gör det. Men med lite erfarenhet vet man var man ska börja leta någonstans, och vem man kan kontakta för att komma vidare.

Än mer nytta för att utföra det här uppdraget, har hon dock av att själv ha arbetat som ungdomsmottagningskurator:

- Jag har jättestor nytta av att ha jobbat på en ungdomsmottagning med två huvudmän. För det är mycket av de frågorna jag nu har att förhålla mig till, hur funkar det när kommun och landsting driver någonting ihop? Det är erfarenheter som absolut känns mest relevanta att gå tillbaka till.

Nästa steg blir att ge förslag på hur gemensamma riktlinjer för hela länets ungdomsmottagningar ska kunna tas fram och skissa på en framtida organisationsform för samarbete och samordning. Ska till exempel samordningsuppdraget ligga kvar på Kunskapscentrum för sexualitet och hälsa (f d Lafa), eller ska det hamna någon annanstans i landstingsorganisationen:

- Jag vänder på alla stenar och pratar med allsköns människor om vad som skulle vara rimligt, och framförallt kanske, vad som är långsiktigt hållbart.

Maria Ahlsdotter ska även se över och komma med förslag om vem som i framtiden ska ha uppdraget att fortbilda ungdomsmottagningspersonalen. Hon ska också undersöka på vilka sätt det går att öka tillgängligheten för besökarna. Idag handlar ökad tillgänglighet till stor del om att hitta, testa och sprida olika lösningar för hur ungdomar ska kunna ha kontakt med sin ungdomsmottagning digitalt – via chatt, videosamtal eller andra former. Men ett växande Stockholm kräver även en översyn kring antalet ungdomsmottagningar och deras storlek. Kanske behövs fler mottagningar i några områden, att man bygger ut redan befintliga ungdomsmottagningar i andra.

En fjärde uppgift på prioritetslistan är att se över ungdomsmottagningarnas arbete med nyanlända ungdomar. Just den här frågan hör kanske inte till det mest akuta, tycker Maria Ahlsdotter. Många ungdomsmottagningar har redan drivit framgångsrika projekt riktade till nyanlända ungdomar, och det har gjorts flera nationella satsningar på att ta fram kunskapsmaterial, bl a från Socialstyrelsen och Sveriges kommuner och landsting, SKL.

- Hittills säger de ungdomsmottagningar jag har pratat med att det inte finns så stort behov av till exempel metodmaterial eller förslag på arbetssätt eller liknande. Nu handlar det om att förvalta de samverkansformer som man har byggt upp, till exempel med skolan.

Det är mycket som ska göras under det år Maria Ahlsdotters projektanställning löper – allt kommer kanske inte att bli färdigt, men en bra bit på väg förhoppningsvis:

- Det här arbetet vi ska göra känns väldigt rätt i tiden. Både sjukhusavtalen och ungdomsmottagningsavtalen går ut. Det finns möjlighet att göra om saker som kanske inte har varit optimala. Och jag tänker att i förlängningen så kommer det att leda till en mer jämlik vård. Min vision är att om fem år ska det inte spela någon roll vilken ungdomsmottagning du går till, var den ligger geografiskt, om du är tjej, kille eller något annat kön - du ska kunna få samma stöd och behandling oavsett.

I september höll Maria Ahlsdotter i den regionala nätverksträff Kunskapscentrum för sexualitet och hälsa sammankallar till – ett tillfälle som gav tillfälle att träffa många av de personer som arbetar på någon av Stockholms 33 ungdomsmottagningar:

- Jag vill verkligen att ungdomsmottagningarna känner sig delaktiga i det här. Om vi ska ta fram gemensamma riktlinjer, har man tankar om det? Skulle man vilja vara med i det arbetet? Jag är öppen för alla tankar och har inga fixerade idéer om vart det här arbetet ska sluta.