KCSH

Kunskapscentrum för sexualitet och hälsa

Stockholms läns landsting

Öppenhet hjälper i kampen mot stigma

2013-05-17

På Lafas andra jubileumsseminarium låg fokus på hur det är att ha hiv i Sverige i dag. Mycket har blivit bättre men flertalet av de drygt 6 000 personer som lever med hiv vågar fortfarande inte berätta."Medicinerna sänker viruset till omätbara nivåer men tar inte bort fördomar och diskriminering", sa en av föreläsarna, coachen och författaren Walter Heidkampf.

Walter Heidkampf, som fick sitt hivbesked 1989, föreläste på temat Ditt förakt – mitt självförakt? Han arbetar sedan 1995 med hivrelaterade frågor och sexuell hälsa, tidigare i RFSL och nu i Helseutvalget – for bedre homohelse i Norge.
För att belysa mekanismerna kring stigma och självstigma tog han hjälp av figuren Stig Stigma på Discrimination Enterprises, som framgångsrikt jobbar med att trycka ned alla ”avvikare”, till exempel hivpositiva och bögar. Han  delar upp människor i Vi och Dom, där Vi är normala och bra och Dom inte är det. Han tillskriver Dom-grupper förenklade negativa egenskaper och fortsätter sedan att nedvärdera och förakta dem.

-  Okunskap och rädsla är en perfekt grogrund för mitt arbete, sade Stig Stigma nöjt och tillade att när en person väl börjat känna självförakt fortsätter spiralen neråt av sig själv och resulterar i risktagande och isolation.

Walter Heidkampf, som ägnat mycket tid och tankar åt att bekämpa Stig Stigma och hans gelikar, och utvecklat MILK – ett program för empowerment och personlig utveckling, menade att öppenhet är ett oslagbart verktyg mot förakt och självförakt.

-  På sikt ger det bättre mental hälsa att vara öppen med sin hivstatus. Det bidrar också till att visa att hivpositiva är helt vanliga människor med olika bakgrund och det enda gemensamt att vi bär på ett litet virus.

Efter pausen med kaffe och tårta fick seminariedeltagarna lyssna till ett samtal mellan Christina Ralsgård, tidigare kurator vid Nationellt Kunskaps- och Resurscentrum för barn och unga med hiv, och Toni och Anders, två unga människor som lever med hiv. Christina Ralsgård berättade om när hon i slutet av 90-talet började jobba med barn som fötts med hiv.

-  Jag mötte en helt bortglömd grupp som ingen pratade med. De visste att de måste äta medicin och ta blodprov men de visste inte varför. I vissa fall hade de vuxna till och med hittat på en mindre laddad diagnos som till exempel astma.

Christina Ralsgård startade Hivskolan för 10-16-åringar, där barn och ungdomar med hiv fick lära sig om viruset och träffa andra i samma situation. För Toni, som deltog i sin första hivskola som 10-åring, var det en stor lättnad att få prata öppet om sin hiv, mediciner med mera. Hon har sedan valt att vara helt öppen med sin hivstatus.

-  När jag berättade i skolan fick föräldrarna till en del av mina kompisar panik, men när Hivskolan besökte min skola och berättade hur det funkar blev allt lugnt och vi kunde fortsatta att leka, berättade Toni.

Anders fick hiv i 20-årsåldern och vågade efter tre månaders grubblande och ensamhet delta i en av de Ung vuxen-konferenser som blivit fortsättningen på Hivskolan, och som vänder sig till 18-25-åringar med hiv. Det gav honom verktyg att handskas med sin situation och många goda vänner. Idag lever han ett bra liv med sin pojkvän och utbildar sig till sitt drömyrke.

Text och bild: Hanna Ådin