KCSH

Kunskapscentrum för sexualitet och hälsa

Stockholms läns landsting

Hearing om subventionerade preventivmedel

2012-12-17

Kommunalt självstyre kolliderar med nationell strävan efter jämlik vård för alla, konstaterade flera paneldebattörer i en hearing om ungas rätt till subventionerade preventivmedel. Svårigheter att hitta ett fungerande preventivmedel förklarar en stor del av abortstatistiken. Dålig ekonomi får inte vara ett hinder för unga att skydda sig, anser läkare och barnmorskor som arbetar för att minska antalet oönskade graviditeter.

Redan för tre år sedan föreslog regeringens utredare Anders Milton att alla hormonella preventivmedel skulle subventioneras för kvinnor under 25 år som ett sätt att förebygga oönskade graviditeter. Men fortfarande saknas nationella riktlinjer för detta och vad unga får betala för preventivmedel beror fortfarande på var i landet de bor. I några landsting och regioner kan en ung kvinna till ett billigt pris välja bland ett flertal preventivmetoder och p-pillersorter. På andra orter får hon betala hela summan själv eller välja bland ett snävt urval subventionerade läkemedel och metoder. Ett orättvist system i strid mot Hälso- och sjukvårdslagens mål om en god och jämlik hälsa i befolkningen, tycker bland andra Tonarg, arbetsgruppen för Tonårsgynekologi inom Svensk förening för obstetrik och gynekologi, SFOG.

I november bjöd Tonarg in politiker och företrädare för bland annat Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), Läkemedelsverket och Sveriges Apoteksförening till debatt i Landstingssalen i Stockholm. 

- Vi vill ha ett nationellt, enhetligt subventionssystem där alla metoder inkluderas, inledde Lena Marions, gynekolog och ordförande i Tonarg.

Ett ojämlikt system
Flera av paneldebattörerna var ense om det kommunala självstyret över den regionala sjukvårdsbudgeten försvårar nationella satsningar på att minska antalet oönskade graviditeter:

- Problemet beror inte på ointresse på Socialdepartementet utan ligger i landstingens och kommunernas finanser, man måste nog visa på lönsamheten i att subventionera, sade Anders Milton, utredare.

Det finns ingen exakt uträkning på vad en bred subventionering av preventivmedel till unga skulle kosta, men i Anders Miltons idépromemoria ”Bättre förutsättningar för det förebyggande arbetet” beräknas en ungefärlig kostnad för detta och för gratis akut-p-piller uppgå till ca 70 miljoner kronor årligen. Även lågt räknat ligger landstingens kostnader för aborter som görs på kvinnor upp till 25 år över denna summa även om det hittills inte gjorts någon rikstäckande kostnadseffektivitetsanalys av preventivmedelssubventioner.

Anders Lönnberg, S, ledamot i Hälso- och sjukvårdsnämnden i Stockholms läns landsting, ifrågasatte hur kortsiktiga ekonomiska överväganden på regional nivå värderas högre än långsiktig folkhälsopolitik:

- Hur stora olikheter kan vi ha och fortfarande kalla det för ett gemensamt system?  Vi har en likabehandlingsprincip som ständigt åsidosätts på grund av att lokala politiker struntar i fundamentala mänskliga värden till förmån för ekonomiska. Kanske borde vi hellre se detta som en nationell socialpolitisk åtgärd istället för att det ska rymmas inom sjukvårdsbudgeten.

Arbetsgivar- och intresseorganisationen SKL:s representant i panelen, Bo Claesson, höll med om att olikheterna i landstingen och regionernas subventionssystem motverkar en jämlik vård för alla invånare i Sverige.

- Det är svårt med spretigheten, det är nog alla överens om, det är inte särskilt kontroversiellt att säga. Problemet är väl att alla landsting tycker att de gör rätt, men om vården ska bli jämlik kan det inte vara på tjugoen olika sätt.

Nytt förslag nästa år
Under nästa år kommer Sveriges Kommuner och Landsting därför att lägga fram ett förslag till sina medlemmar om gemensamma riktlinjer för preventivmedelssubventioner för unga. Detta kommer troligen att gälla de hormonella preventivmedel som ingår i Tandvårds- och läkemedelsförmånsverkets, TLV, högkostnadsskydd, och erbjudas unga kvinnor som inte fyllt 26 år, till en egenkostnad av 200 kronor om året.

- Problemet med detta förslag är att inga nya p-piller finns med i TLV:s läkemedelssubvention, påpekade Jan Brynhildsen, läkare och ordförande för FARG (arbets- och referensgruppen för familjeplanering) inom Svensk förening för obstetrik och gynekologi.

För att ett nytt hormonellt preventivmedel ska komma med i listan på vilka läkemedel som omfattas av högkostnadsskyddet, skall det enligt TLV:s regler ha en avsevärd och bevisat bättre eller annorlunda effekt än de p-piller som redan finns med i subventionen. Alla moderna p-piller har i princip samma skyddseffekt mot oönskade graviditeter, vilket gör att nya sorter får svårt att kvala in på listan, även om skillnaden mellan olika sorter kan upplevas som stora för kvinnor som upplever biverkningar. Och här finns ett problem med TLV:s regelverk, menar bland andra Tonarg och andra som arbetar för att minska antalet oönskade graviditeter. Personer som har ett fungerande preventivmedel blir sällan oönskat gravida, det drabbar istället dem som har svårt att hitta ett preventivmedel som fungerar för dem. Drygt en tredjedel av de kvinnor upp till 29 år som söker abort har gjort en eller flera tidigare.

- Flickor som kommer flera gånger för abort, tillhör en grupp som har speciella problem med preventivmedel, berättade Viveca Odlind, läkare på Läkemedelsverket. Min kliniska erfarenhet säger mig att de som gjort upprepade aborter inte hittar rätt preventivmetod, de behöver tillgång till att testa flera, så att de själva kan välja det de mår minst dåligt av.

I det sammanhanget räcker inte SKL:s förslag om att subventionera hormonella preventivmedel enligt TLV:s lista på preparat inom högkostnadsskyddet, ansåg flera av paneldebattörerna och åhörarna i publiken.

- Jag önskar att vi kunde få igång ett samarbete mellan alla aktörer för att komma fram till en bra lösning, bland andra Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket, Läkemedelsverket och de två stora medicinbolagen på marknaden.  Man måste ha ett samhällsperspektiv på den här frågan, i det perspektivet får unga människor väldigt lite jämfört med andra grupper, sade till exempel en gynekolog i publiken.

Text: Martina Junström